పద్యం:
శశీ దివసధూసరో, గళియౌవనా కామినీ,
సరో విగతవారిజం, ముఖమనక్షరం స్వాకృతేః |
ప్రభు ర్ధనపరాయణః, సతతదుర్గతిస్సజ్జనో,
నృపాఙ్గణగతః ఖలో, మనసి సప్తశల్యాని మే ||
తాత్పర్యం:
చంద్రుడు పగటి పూట తేజస్సుతో ప్రకాశిమ్చలేకపోవడం; తనకు ఎంతో ప్రియమైన స్త్రీకి యౌవనం నానాటికీ తరగిపోవడం; తామరపూలతో ఎంతో ఆహ్లాదంగా ఉండవలసిన కొలనులో అవి లేకపోవడం; సౌందర్యం ఉండీ చదువు లేకపోవడం; దానం చెసే బుద్ధి అసుమంతైనా లేక కేవలం ధనాశ మాత్రమే రాజుకు ఉండడం; సౌజన్యమెంత ఉన్నా దరిద్రం వెంటాడుతూండటం; కొండెములు చెప్పేఆళ్ళు రాజు చెంత చేరి పనులకు విఘాతం కలిగిస్తుండటం ….. అనే ఏడు అంశాలు హృదయానికి శల్యంలా గుచ్చుకుంటూ మనస్సుకు వేదన కల్గించడమనేది ఎంత బాధాకరంగా ఉంటుందో అది అనుభవించే వారికే తప్ప ఇతరులకు అర్థం కావు.
పై బాధాకర అంశాలన్నీ ఒకానోక అనుభవజ్ఞునికి జీవితంలో తారసపడినవి అని కవి భావం.
.
Poem:
Shashee Dhivasadhoosaro, Galiyauvanaa Kaaminee,
Saro Vigathavaarijam, Mukhamanaksharam Svaakrutheh |
Prabhu Rdhanaparaayanah, Sathathadhurgathissajjano,
Nrupaagganagathah Khalo, Manasi Sapthashalyaani Me ||
Meaning:
7 things hurt people most – that shine-less morning moon; the loss of youth of a beloved woman; the absence of lotuses in a lake; Beauty without culture and knowledge; A greedy king who is not generous; Poverty inspite of possessing great qualities and presence of back stabbers around a king. Unless one experiences these, one cannot understand the pain they cause.
.
shashee dhivasadhoosaro, galiyauvanaa kaaminee,
saro vigathavaarijam, mukhamanaksharam svaakrutheh |
prabhu rdhanaparaayanah, sathathadhurgathissajjano,
nrupaagganagathah khalo, manasi sapthashalyaani me ||
.
No comments yet.